Arkitekter och områden

Historiska platser influerade av historiska personer.

Eftersom vårt hjärta klappar lite extra för Änggården så bjuder vi här på en historisk insikt om ett par väl valda områden och betydelsfulla arkitekter som har satt sin prägel där.


Trädgårdsstaden, Änggården

Idén bakom trädgårdsstaden formulerades av Ebenezer Howard, stenograf och uppfinnare, som ägnade hela sitt liv åt att försöka lösa det växande problemet med Englands städers trångboddhet och förslummning.

Howard var influerad av de Engelska stora industriföretagens satsningar som gick ut på att låta bygga egna små samhällen för sina arbetare.

Trädgårdsstadsrörelsen var ett socialpolitiskt projekt där man ville nyttja statsägdmark åt att skapa vackra, sunda trygga hem som förenade landsbygd och stad.

Den som i praktiken utvecklade Howards idéer och lät dem förverkligas var den praktiske och resultatinriktade arkitekten och stadsplaneraren Raymond Unwin, författare till handboken ”Town-planning in practice.”

Unwins stora intresse och omsorg omfattade inte bara estetetiska, trafik-och byggnadstekniska frågor, utan även detaljer så som husens placering och trädgårdanas storlek, för att skapa balans och trivsel för alla i området, han ritade både krökta och raka gator, beroende på vad som var mest ändamålsenligt, för att skapa den enhetliga balansen och trivseln som vi ser bevarade idag i våra trädgårdstäder runtom i Europa.

I Sverige övertogs Unwins idéer av stadsingenjör Albert Lilienberg som skulle komma att bli en av 1900-talets främste stadsplanerare.

Änggården planerade Lilienberg efter den engelska trädgårdsstadens system, med tvåvåningsradhus anpassade efter svenska förhållanden.

1907-1909 utarbetar Lilienberg sin plan över Änggården och 1915 uppfördes Änggårdens första radhuslänga, Änggårdsplatsen 1-11, även kallad Engelska längan ritad av arkitekten Karl Magnus Bengtson.

I Främre Änggården uppfördes1915-20 större villor i nationalromantisk stil. Villorna ritades av Göteborgs mest framträdande arkitekter. Malmgårdsgatan 4,5 och 6 ritades av Arvid Bjerke som även formgav Botaniskaträdgårdens entré.

Änggårdens radhus har ytligt sett stora likheter, men tar man sig en närmre titt så kan man urskilja specifika kännetecken i formspråket hos de olika arkitekterna: Nils Olsson, Johan Jarlén, G R Hjort, Allan Berglund, David Blomqvist, Erik Sjöström och Carl Ritzén. Radhusens sammansättning varierar från tre till åtta hus i samma länga. Skillnaden på arkitekturen går att se på tyngden från 1910-talets arkitektur så som de tunga brutna långt nerdragna taken och nu var fortfarande farstukvistar och verandor populära. På 20-talet förde arkitekterna in ett lättare formspråk, stramare uttryck, farstukvistarna och verandorna var nu inte längre med i bilden, istället ritades enkla avskalade entréer med sparsamt dekorerade dörrar. På dessa ”avskalade entréer” ritades som på G R Hjorts radhus-länga: Fyradalersgatan eller Erik Sjöströms längor vid Älvaleken och Änggårdsgatan dekorationen istället ovanför dörren i form av bågar med vackra och enkla träsnickerier föreställande exempelvis en sol. Nils Olsson försåg sina gavelradhus med tempelgavlar i olika varianter. De tunga taken ersattes nu av lätta sadeltak. Takens utseende på Änggårdens radhus varierar, från Allan Berglunds raka relativt höga till Nils Olssons låga och mjukt böjda nertill. Även takkuporna ser lite olika ut beroende på arkitekt, från små ovala kupor, så kallade oxögon, mindre halvmåneformade-lunettkupor till klock eller bågformade varianter. Johan Jarléns ritade större lunettkupor med rundade hörn vila aviker från alla andra arkitekters kupor i området. G R Hjort och Allan Berglund gjorde rejält mycket större kupor på sina hus än de andra. Om du vandrar runt i Änggården för första gången är det inte alldeles säkert att du upptäcker denna variation på husens utsmyckningar, stilar och det är i sig Albert Lilienbergs grundfilosofi. Alberts tanke var just att det ska finnas en harmoni mellan husen och att varje gata ska vara som ett litet rum där ingen gata tvärt avslutats i tomma intet, därför ligger huslängorna sicksack, det skapar den sköna, gröna, vackra rumskänslan som han strävade efter. Att radhusen har olikheter i sin arkitektur gör bara området än mer intressant, du kan ständigt upptäcka nya små eller stora detaljer och skillnader i husens arkitektur. Skillnad på husen går ju såklart att upptäcka generellt i området, då det finns radhus, parhus och villor från 10-talet, 20-talet och 30-talet. Funkisvillor och funkisparhus.

Johan Jonatan Assaf Jarlén är den ende arkitekt som varit med från Änggårdens begynnelse och ända in på 1930-talet. Han har ritat såväl villor som radhus och parhus. 1915 Askimsgatan 9, Apotekargatan 4, 1931 Thorild Wulffsgatan 18, på 1920-talet radhus på Torild Wulffsgatan 37-45, Änggårdsgatan år 1930 15-29, samt Solbänksgatan 45-47.

Arkitekten Karl Conny Nyqvist ritade Askimsgatan 2 och Per Dubbsgatan 1, 1919. Nyqvist ritade även Landshövdingehus i Majorna och i Kungsladugård.

Nils Edvind Olsson var involverad i trädgårdsstäderna Änggården och Bö. I Änggården ritade Olsson villor på apotekargatan 12 och 15, samtliga radhus i kvarteren Lövkojan och Krysmyntan samt garaget vid Håbergstigen 4, år 1922-1923.

Carl Ritzén ritade radhus och parhus i Änggården, 1923 Fyradalersgatan 37-39 1923 och radhuslängan vid Täppan 1924.

Ernst Torulf och Ivar Tengbom ingick i ARES-arkitekt grupp, som ritade bland annat Göteborgs konserthus, Liseberg och Göteborgs Högskola. I Änggården villan på Apotekare gatan 2, 1915 och Per Dubbsgatan 1912.

Ingrid Wallberg 1890-1961 var Arkitekt och industriledare och en av landets första kvinnliga arkitekter. Hon ritade främst bostadshus i radikal funktionalism i bland annat Änggården, Majorna och Bö. I Änggården, Thorild Wulffsgatan 4-8, 1938.

Anton Ålander ritade främst bostadshus och skolor. I Änggården, Den vackra villan på Torhild Wulffsgatan 10, 1935. Radhusen: Storängsgatan 14-26, Fyradalersgatan 25-31, 1935. Änggårdsgatan 22-30 och Änggårdsgatan 35-57, år 1936. Storängsgatan 15-25, 1937 samt Fyradalersgatan 46-72 år 1936. Ålander ritade även Göteborg stads yrkesskolor, Första långgatan 1, år 1941, Bräckeskolan och Tönbergsgatan år 1948.

Arkitekter i området

Karl M. Bengtsson

1878-1935

Arvid Bjerke

1880-1952

änggården

Att bo i Änggården innebär möjlighet att kombinera småstadsidyll med storstadsliv. Änggårdens villstad byggdes i början av 1900-talet, men dess historia sträcker sig ända tillbaka till 1600-talet.

Gemensamt för den äldre bebyggelsen är snickarglädje och trädgårdarna. Snidade pampiga portaler, spröjsade fönster och glasverandor på vackra trähus i alla kulörer.

Mitt i området ligger Botaniska trädgården som delar området i två delar. Göteborgs Botaniska trädgård är prisbelönt och en av Europas största och mest berömda i sitt slag.

Bebyggelsen i främre Änggården i norr består av friliggande villor och härrör från omkring sekelskiftet runt 1900. Änggårdens radhus i söder är till större delen uppförda under 1920-talet och dess villor mellan åren 1950-1965.

Intilliggande Änggårdsbergens naturreservat är en vidsträckt vackert skog och har många fina promenadstigar och härliga motionsslingor. Området har promenadavstånd till både Slottskogen och Linnéstaden.

Änggården – den perfekta kombinationen av småstadsidyll och storstadsliv. Vackra trädgårdar, snickarglädje och vackra hus i alla kulörer på gångavstånd till Linnéstadens myllrande kafé och restaurangstråk.

Änggården – den perfekta kombinationen av stadsliv och storslagen natur. Området gränsar till Botaniska trädgården och naturreservatet Änggårdsbergen med kort gångavstånd till Slottskogen.

Göteborgs botaniska trädgård invigdes 1923 i samband med den stora jubileumsutställningen då också bl.a. Liseberg, Konstmuséet och Göteborgs naturhistoriska museum öppnade sina portar. Den som fick uppdraget att anlägga en botanisk trädgård i Göteborg var Carl Skottsberg.

En av Europas största botaniska trädgårdar

Göteborgs botaniska trädgård är med sina 175 hektar är en av Europas största i sitt slag. Den odlade delen upptar ungefär 40 hektar och totalt på friland och i växthus finns här ca 16 000 arter och kulturformer. Av dessa är ett stort antal del av de vetenskapliga samlingarna, bl.a. lök-och knölväxter, alpiner och dionysia. Trädgården gränsar till naturreservatet Änggårdbergen där också den vetenskapliga trädsamlingen, Arboretet, finns. Botaniskas växthus rymmer 4 000 olika växtarter, bland annat Sveriges största samling av tropiska orkidéer, köttätande växter och det sällsynta påsköträdet som är utdött i sin naturliga miljö.

Änggårdsbergen är ett populärt område för friluftslivet där många människor cyklar, springer, promenerar, fikar och grillar. Stadsdelen Änggården ligger också i anslutning till skogsområdet.

Naturreservatet Änggårdsbergen utgörs av en höjdplatå, delad av dalgångar i fem delvis mycket branta bergsryggar, som på flera ställen täcks av ljunghedar. På några av de högsta punkterna finns fornrösen, sammanlagt nio stycken, samt en fornborg. Stora delar av reservatet är skogklädda, med ekkratt, björk och tallskog på höjderna och blandskog med inslag av ädellövskog i dalarna. Området innehåller ett antal sjöar, som Axlemossen, Finnsmossen, Trinde mosse och Torbjörnsmossen, med avrinning genom bäckravinerna. I dalar och sänkor finns myrgölar och kärr.

Med den nordiska naturen som utgångspunkt och inspiration från Skansen i Stockholm och engelska parker, bland annat Hyde Park i London, blev Slottsskogen år 1874 en riktig park med stora gräsmattor, slingrande gångstråk, djurpark, landskapsstugor och en dansbana. August Kobbs porträtt finns idag i berghällen nedanför Säldammsbacken.

Trädgårdsstad, den bärande tanken bakom trädgårdsstaden var att förena stad och land till ett stadsmässigt boende med lantliga förtecken – ett eget hus med täppa!

Intilliggande Linnéstaden har ett stort utbud av caféer och restauranger från alla världens kök. Här finns spännande butiker med allt från exklusivt mode till delikatesser, saluhall, apotek och mycket välsorterade livsmedelsbutiker.

Området har livsmedelsbutik, frisör och restaurang beläget mitt i Änggården.

Det finns två daghem i området. Lillängen och populära kooperativet Vitsippan/Blåsippan som också är fritidshem.

Sahlgrenska sjukhuset ligger på nära promenadavstånd.

Viktiga personer

Carl Skottsberg

1880-1963

FRÄMRE ÄNGGÅRDEN

Närhet till Sahlgrenska sjukhuset, Medicinarberget, Botaniska trädgården, Slottskogen, kommunikationer, Frölunda idrottsanläggning,

I norr mot Änggårdsplatsen uppfördes en putsad radhuslänga ritad av K M Bengtsson 1915. Längs Carl Skottbergs Gata byggdes två radshuslängor av trä 1921. De friliggande villorna har relativt stora tomter och uppfördes åren 1915-20. De flesta är uppförda i Nationalromantisk eller Klassicistisk stil och flera av Göteborgs mest framträdande arkitekter ritade de enskilda villorna.

Fasaderna är klädda med stående lockpanel eller locklistpanel. Karaktäristiskt för byggnaderna är de branta tegeltäckta sadeltaken som ibland är brutna eller valmade, fönster som är smårutsindelade eller indelade i 6-8 rutor samt entrédörrar av trä, ofta med dekor och omsorgsfullt utformade omfattningar.

Trädgårdarna avgränsas med naturstensmurar, häckar och trästaket.

Miljön som helhet är välbevarad. Inom området ligger några av Göteborgs äldsta radhus och bland villorna finns flera mycket värdefulla exempel på nationalromantisk arkitektur. Nationalromantiken eller materialrealismen, som stilen också heter, växte fram ur en motvilja mot maskinen och den industriella produktionen. Den knyter an till de romantiska underströmmar som är typiska för tiden, dels i förhållandet till naturen, men också till det som rör synen på materialen och deras inneboende värde. Stilen innebär att man lämnar de kontinentala förebilderna och i stället hämtar inspiration från äldre svensk byggnadskultur. Karakteristiskt för epoken är de rena och rustika materialen, hantverksmässigt formade till byggnader som nästan smälter samman med omgivningen. Stilen är påverkad av allmogearkitekturen och uppblandad av Jugend - den böjda linjens arkitektur. Tio- och tjugotalets interiörer representerar i hög grad klassiska proportioner, gedigna material och estetiska kvalitéer: mjukt välvda tak, fint profilerade lister och fönsterbågar, spegeldörrar och vitrinskåp samt träklädda hallar och rum. Kakelugnar, öppna spisar, målade tak och dörrar skapar atmosfär och känsla.

Arkitekter i området

Karl M. Bengtsson

1878-1935

landala egnahem

1906 gav Göteborgs Egnahemsförenings ordförande Geron Olsson handlare av tobak och ägare av en paraplyfabrik fram förslaget till Göteborgs stad att anlägga ett egnahemsområde uppe på Landalabergets platå.

Stadsfullmäktige beslutade den 26 september 1912 att tomterna skulle upplåtas med tomträtt och bistånd att förse området med gator samt ledningar för gas, vatten, avlopp. Egnahemsnämnden utlyste en tävling mellan arkitekterna Sigfrid Ericson och Carl Westman där spelreglerna var att utefter Ingenjören Albert Lilienbergs stadsplan lägga fram varsitt förslag till en serie hustyper, där enbart den ena serien skulle utföras. Westmans ritningar var klara i december 1908, och utsågs till det vinnande förslaget.

1913 påbörjades gatu- och ledningsarbetena. De första tomterna kunde börja byggas på den 1 oktober 1913, och under 1913 godkändes ritningarna för sju stycken hus.

Att det egnahem-området blev byggt just på Landalaberget berodde på sitt "synnerligen friska och behagliga läge". Ytterligare en fördel var att den nybildade Göteborgs egnahemsförening visat ett stort intresse av att bygga just där.

Landala var det först planerade egnahemsområdet, och på nyåret 1914 stod det första egnahemmet färdigt. År 1914 var det mest aktiva byggnadsåret då ritningar till hela tjugoåtta hus godkändes. Åren 1915-1919 tog byggnadsnämnden emot endast sex ritningar för egnahem i Landala. Detta berodde på dålig ekonomi i Egnahem föreningen men med hjälp av statliga och kommunala bidrag kom byggandet igång igen, och 1920 godkändes sju ritningar. Året därpå godkändes tjugoåtta ritningar, för tolv hus med plats för tjugoåtta bostäder.

1922 byggdes den sista villan i området. Totalt kom Landala Egnahem att innehålla sextiotre byggnader, med etthundrafem lägenheter som fördelades på tjugofem enkelhus, trettiosex dubbelhus och två radhus och fem fyrfamiljshus vid Skjutbanegatan. De enda arbetarbostäderna som byggdes, var de fem hus som uppfördes av det kommunala bostadsbolaget Framtiden för "barnfamiljer med klena lungor". Lägenheterna i dessa hus var på 1 rum och kök.

Egnahemsområdet är stadens äldsta, och stadsplanen upprättades av stadsingenjör Albert Lilienberg. Planen är tidstypisk och i likhet med Änggårdens är gatorna krökta och mynnar ut i ett par öppna platser, Egnahemsplatsen och den tallbevuxna Furuplatsen. Bostäderna är på cirka 100 kvadratmeter i fyra hustyper, enkelhus och parhus med sadeltak eller mansardtak. Planlösningen var konventionell för tiden med en fyra rum i bottenvåningen. På ena sidan vindfång, förstuga och kök, och på den andra vardagsrum och matsal i fil, åtskilda av eleganta skjutdörrar. Husen är typiska för nationalromantiken, genom att de sluter sig utåt med små liggande fönster med kraftigt markerade smårutor. Det bestämdes att färgsättningen på husen skulle vara enhetlig i området, brunt och grått, som egnahemsägarna fick välja själva mellan. Området byggdes med stora tomträtter på cirka 600 kvadratmeter och var ursprungligen avsett för arbetarfamiljer, men genom att byggnationsrätterna utökades under uppförandetiden kom det istället att bli ett medelklassområde.

Myndigheten ville ha ett rent bostadsområde, alltså inga affärer skulle få finnas i området "med hänsyn till närbelägenheten av äldre bebyggd stadsdel", och under de första åren fanns ingen affär i området, de boende fick handla nere i Landala. En av de första boende köpte hem stora flaskor med mjölk som hon sålde till sina grannar. Detta uppskattades inte av hälsovårdsnämnden som bad försäljaren att uppföra ett litet skjul varifrån hon sålde mjölk, smör och ägg. Senare fick området en riktig mjölkaffär.

På 1920-talet var det vanligt att man hade kolonilotter i området omkring Landala egna hem, främst på den mark där Chalmers senare uppfördes. På lotterna hade innehavarna odlingar, hönshus och ibland även svin. Det fanns Arkitekten Malte Erichs ritade 1921 två typer av radhus kring Furuplatsen, med 105 lägenheter, varav 25 i enkelhus och 72 i dubbelhus. Lägenheterna innehöll 4-6 rum och jungfrukammare på nedre plan samt hall i båda våningarna. Dessa båda typer kallades "professorslängan" och "ingenjörslängan", efter yrkena på respektive byggherrar. Landala Egnahem är klassat som att vara av riksintresse enligt Naturresurslagen, med motiveringen: "Stadsplan, byggnader, murar och staket bildar tillsammans med naturen en enhetlig miljö, som utgör ett mycket tidstypiskt och välbevarat egnahemsområde från perioden 1910-1920".

Till området hör följande gator:

Skjutbanegatan (1914), namnet efter Göteborgs skyttegilles skjutbana. Från nuvarande Wavrinskys plats och längs Doktor Allards gata söderut, låg Göteborgs skyttegilles skjutbana, vilken hade flyttats hit från kolonistugeområdet som revs för att Chalmers skulle kunna byggas (innan dess låg skjutbanan på egendomen Godhem i Majorna och före det i stadsdelen Lorensberg 1882).

Arkitekter i området

Carl Westman

1866-1936